Fortsättning...

Efter tolv timmars resande kändes det som att komma hem.

Blomman hade klarat sig, örterna hade förstås torkat, men dem kan jag ersätta med nya och mera.

Fr. Paukku (??) ler ännu hemlighetsfullt och tittar bortåt såsom varje sedlig osedlig kvinna bör.... (syns ej i bilden)-

Fotovinkeln nu åt andra hållet, där bakom gula huset sitter jag igen och är tacksam för att Tony på Tapas House bjuder på en enastående fin internetförbindelse. Och goda drycker. Och mat.

Efter dethär är det väl dags att sluta kämpa mot JetLagen och söka upp soffan därhemma.

Men jag vet att ni vill höra av mej så nu har jag skrivit. AMANJA!