Lunch i "Östra hamnen" och nattliv i Lissabon

Mera Lissabon:
Tog lokaltåget, åkte ner mot stranden och ett område med restauranger i gamla magasin, liksom Östra hamnen i Hangö.
Jag har varit där en gång förut, då såg vi på F1 med Laila, Puice och Jouni på Irish Bar.

Där tog jag paus nu också och beställde lunch. Biff ala Portugal: Biff i vitlöksolja, stekt ägg, chips, oliver och en grönsallad bredvid. Gott igen. Det var blåsigt, men alltid när solen tittade fram var det riktigt varmt på terrassen. Utanför vid kajen låg en lyxkryssare och på andra sidan Teijo-floden stod Kristus-statyn och välsignade oss.

 
Kvällen blev sedan en riktig kulturkväll.
Hade i förväg fått inbjudan till en Jazz-club och dit tänkte jag ta mej. Men adressen, till och med namnet på klubben hade försvunnit i FaceBooks cybervärld. Efter en del sökas hittade jag inbjudan och fick adressen nerskriven på gammaltida vis på papper.
Ivrig som jag var så kom jag allt för tidigt fram, klubben höll på att öppnas kl. 19 när jag knackade på. Personalen föreslog att jag skulle ta en timme med portugals egen folkmusik: Fado. Fadon är en melankolisk musik, med mycket, säkert berättande, text. Och stämning. Fotograferade utan blixt som man ska när det är stämning.

Där borde ju kulturbehovet redan ha varit tillfredsställt. Men jag hade ju kommit för jazzen, så hissen upp till sjätte våningen och Silk Club. Musiken var nog inte det jag tänkt mej, en saxofonist, en solist och resten som playback. Och ölflaskan kostade 7,00 euro. Kom att tänka på besöket jag gjorde för några år sen på Dorff Club i Kämp i Helsingfors. Fast i Dorff Club var musiken bättre.
Men själva restaurangen var fantastisk, för att hitta exempel från Hfors så en blandning av 10th Floor och Tornis tornbar. Utsikten var enorm över ett nattmörkt Lissabon. Fick lov att gå ut på balkongen med kameran, som tur hade jag stativet med mej också. Efter två flaskor öl fick jag nog och vandrade till hotellet.

Lisboa

Det blev en liten paus i skrivandet, för jag fick ett plötsligt infall, och tog bussen till Lissabon.
Tisdag kväll middag på stamkrogen Valentino, en supergod tomatsoppa och min favorit, Lasagne. Valentino har blivit en restaurang dit jag alltid går i Lissabon, den ligger synnerligen centralt, har god mat och, Fernet.
Jag har hittat ett trevligt hotell ca 500 m från centrum, Dom Sanchos I, med facila priser. 38 € per natt för ett enkelrum är inte farligt. Men utsikten från rummet är ju fantastisk.... :

På onsdag morgon gick jag ut på en långpromenad. Egentligen utan mål, men ändå med en Aquadukt, som jag sett på kartorna, som mål. Det är egentligen ganska roligt att bara gå i en riktning, som man tror är rätt, vara säker på att nu har man tappat bort sej, och så helt plötsligt igen vara på rätt plats. (Jag håller alltid som säkerhet att ta en taxi "hem").
Denhär promenaden förde mej via ett stort köpcentra, Amoreiras, till det sökta målet och till sist till tågstationen Campolide.
Man känner sig liten, när man ser vad våra/deras förfäder har byggt. Eller var det romarna?

 Nå, de moderna husena är inte alltid lika beundransvärda:

Mera om upplevelserna i Lissabon i nästa skrivelse....

Höstligt väder

Det otrevligt ostadiga vädret fortsätter. När jag tittar ut genom fönstret konstaterar jag, att det är sol. Klär på mej och när jag kommer ut på gården så regnar det en skur igen.

Som tur är har jag inte så lång väg till "Kontoret".

Men visst begränsar det rörligheten, när man aldrig vet när nästa skur kommer.

Vaknade för en stund sedan av ett ordentligt åskmuller.

Det är höst.

Loppis eller heter det Kirppis

Här på strandboulevarden hade det idag uppenbarat sig flera lopptorgsförsäljare. Den till vänster tilltalade mej mest och påminde om en middag jag ätit hos Majorsfamiljen i grannhuset där hemma i Hangö.

Jag köpte ingenting, men en grej, som var till salu, vill jag ha en förklaring av alla ingenjörer, som läser denhär bloggen.

Vad är dethär:

Jo, och, Formula1:ans avslutningstävling för denhär säsongen sågs hos Miguel på "Pirat"-baren. Tyvärr var jag ensam i publiken.

God reklam eller inte god reklam?

Ibland är det saker som slår en i ögonen.
En vältejpad bil på bästa platsen på stranden med reklam för ett internationellt företag i fastighets-förmedlingsbranschen. Säljande, kan man tänka.


Men den har stått där i säkert fem år och är rostigare än min förra bil. Jag skulle kalla det för antireklam. (Kanske det är konkurrenten som lagt ut den ... hmmm).

På tal om bilar. Månne det visas Formula1 här någonstans idag?

Juletider

 Julen börjar synas här i SMP också. Supermarketen började redan för en månad sedan plocka fram julsaker. Igår hade en av butikerna vid stranden skyltat sitt fönster med julmotiv. Till och med Pato Bravo hade dekorerat sina torra kvistar med julbollar och granar.

Jag har glömt att skriva till julgubben att jag är här i jul....

Hus vid stranden

Jag har en del vänner, ingen nämnd, ingen glömd, som klagar på Hangös nya strandprofil.

Jag kan bara tänka mej vad ägarna till det lilla huset på bilden tänkte när de fick se planerna till dethär huset.

Och till saken hör då att dethär är det tredje i raden av tre likadana höga hus, med ett litet hus i mitten.

Men pelargonian blommar och bakgården är välskött, i lilla huset alltså.

De här husen, de stora alltså, har kommit till under mina år i SMP.

Och ögat vänjer sig, det gör det.

I det mellersta finns en av mina oaser, Pato Bravo (Den Tokiga Ankan).

Kanske jag borde gå dit ett varv i kväll ännu, det är ju fredag. ;)

Höstblommor

De är så vackra dehär blommorna här. Jag borde skaffa mej en Flora och Fauna så att jag kunde berätta namnen på dem...

Här har jag några dagar tagit det riktigt lugnt efter ett trevligt veckoslut med Jim från Sverige, som har en lägenhet i SMP. Tack Jim, vi hade det trevligt.

Vinden bytte igen till nordlig, på dagarna kall blåst och under natten endast några grader varmt. Så nog är det höst här också.

Jo, så har jag igen problem med min mobiltelefon, den vill inte ladda. Måste väl gå och göra en investering som jag inte budgeterat. Tråkigt.

Vågor

Om all den energi som finns i vågorna kunde tas tillvara så behövde vi ingen kärnkraft.

Foz do Arelho 20.11.2012

Naco do Pedra

Utlovat levande musik, konst och god mat.

Jag är redan försenad.

Bom tarde!

Hus i paket

Drömhuset är nu inpaketerat och jobbet fortsätter.

MEN måste ännu framhäva, att tyvärr är det inte jag som är byggherre, även om drömmarna om det röda huset funnits i tankarna i många, många år.

Det är någon annan som hittat sitt drömhus, får vi hoppas.

Träffade idag en annan skandinav med stor passion för S. Martinho do Porto. Så det blir middag ikväll, på någon av de goda ställena.

Ser fram emot det, Jim!

Tipparellurally

En sån här regnig dag är det bara att söka i arkivet och då hittade jag en bild från förra söndagen, då det ordnades ett tippa-rellu-rally här. Annars allt väl här, skönt med en dag på soffan också.

Värme - Sol - Regn

 Liksom i alla städer vid kusten kan vädret ändra fort. Jag har levt hela mitt liv i Hangö, utsatt för sol, storm, regn, åska och vad allt vi hittar på.

Vid öppningen till SMP-viken kämpar vågorna från Atlanten mot motvinden från land och bildar härliga "vingar" på vågorna.

Kollade i förmiddags vädret, termometern visade +16 och solen syntes bakom huset. Shortsen på och ut. Och det var varmt. En på första terrassen och en till på följande. Men sedan steg det upp moln på himlen. Köpte lite mat hem, men solen sken ännu, så jag packade maten i kylen och gick ännu ut, i shorts, till Samar.

Och helt plötsligt tog solen slut och himlen mörknade och öppnade sig. Och regnet öste ner. I väntan blev det till förrätt dagens soppa där. Och ännu regnar det. Och stormar.

Men nu hemkommen via "kontoret", där Silvia sitter i köket och väntar på matbeställningar. Men nu ska det bli grisgryta med grönsaker Ala Casa. Bom Apetit!

Naco na Pedra

Idag sken solen som den ska och värmde skönt.

Byxorna byttes fort till shorts och så den lång promenaden till grannbyn.

Den sena lunchen intog jag igen på Naco na Pedra-restaurangen.

Deras Mixed grill som dagens rätt är oöverträfflig.

Sidfläsk, nötbiff, grisbiff och en korv med en stor sallad och franskisar.

Inklusive matdryck och kaffe avec: 8,50€.

Och så fick jag inbjudan till Art's Sunset Party med levande musik på söndag 17:00.

Konst, musik, gratis drink och god mat. Månne....?

 

Höst och Caldas da Rainha

Också här börjar träden byta färg, parkarbetarna är ute och krattar så mycket dom orkar. Palmerna "friseras" med motorsåg.


Bilderna är tagna i grannstaden Caldas da Rainha. En liten stad men under tre timmar hade jag missat riktningen säkert tio gånger. Ibland kom jag igen fram till huvudgatan, eller såg en buss eller kyrkan och så var jag på kartan igen.

Men skönt att vara tillbaka i "kontoret".

Den helige Martins dag -2-

På kvällen ringde det länge och väl i kyrkklockorna, när jag for på promenad. Så jag styrde upp i backen, mot kyrkan. Där var dörrarna på vid gavel och full aktivitet. När jag tittade in höll man på att lyfta upp helgonstatyn och så bar det iväg ut på en runda i staden.

Med böner och sånger gick man så på smala gator och stigar, men blåsten var tyvärr så stark att alla ljus slocknade och det minskade lite på stämningen.

Vandrade med en bit och det kändes riktigt festligt (gammal kyrkvaktmästare som jag är).



Här ännu en bild från en kastanjerostare som trotsade den hårda nordliga vinden och tillredde den portugisiska läckerheten på strandboulevarden.

Den helige Martins dag

Kyrkan i S. Martinho do Porto

St. Martin var ett helgon, som levde på 300-talet. Han är ett av de mest kända helgonen i den katolska världen, och det finns massor med kyrkor och orter som fått sitt namn efter honom.

Det berättas att han som ung soldat klippte sin mantel i två delar, för att ge den ena åt en naken tiggare. Nästa natt uppenbarade sig Jesus för honom i en dröm, och tackade för att Martin hade klätt honom. Martin beslöt sig då för att istället för att strida med vapen, gå ut i världen och predika evangeliet.
På bilden altaret i kyrkan härstädes, med St. Martin sittande på sin häst med tiggaren invid.
Hittade också en berättelse som bekräftade min tanke om att St. Martin hade något att göra med Mårten Gås



Här i S. Martinho do Porto firas årsdagen den 11. november med festligheter i dagarna tre. Ett party tält har rests i centralparken. Varje kväll är det dans till levande musik, igår lördag var det Sonia Rosa som stod för den rytmiska musiken. Här rostas det kastanjer och dricks vin och öl långt in på småtimmarna.

En liten glädjestund i den regniga och blåsiga kuststaden.

 

Sol mellan regnen

I våras, i mars, när jag bodde här i denhär lokalen, satt jag på balkongen och solade. Idag är dethär det mesta jag får av solen... Dessutom är det igen en sådan där otrevlig dag med halv timme regn, halv timme sol. Ska man gå ut eller inte, det är frågan. 

Nåja, inte kan jag heller sitta inne hela tiden, så efter att jag diskat är det väl dags att gå på en kvällspromenad.

Vi ses!

 

Stekta sardiner

Smörstekta sardiner stod på menyn i går.
Med kokt potatis och broccoli. Och sallad.

Nam.

(5 stora sardiner 1,63e)

Idag köpte jag en höna igen. Den ligger nu i marinad i väntan på kvällen.

I centralparken i S.Martinho har dom byggt upp ett stort tält. Det lär ska bli fest i dagarna tre för att hedra deras skyddshelgon. Man måste väl ta sig dit ett varv för att se vad som händer.

Här byggs det gator

Här utanför mitt tillfälliga kontor (Tapas House) förnyas gatan.

Efter allt regnande gav den gamla upp. Nu har man gjutit nya regnvattensgaller i gatan och så börjar man för hand hacka in nya stenar, som fästs med murbruk, stampas in med en maskin som jag inte skulle vilja använda vid baksmälla, och så fylls skarvarna med fin sand.

Trottoarerna är gjorda med mindre stenar som i förgrunden.

Idag lite soligare, svalt i skuggan men varmt i solen.

 

Morgondimma

Morgondimma som blev till en regnig dag. Och kallt. Måste få den där luftkonditioneringen att fungera.

Ute 12 grader, inne 18. Inte ens yllesockorna räcker till nu. Dags att krypa under täcket igen, tror jag.

Ruiner och Vasco da Gama

Var alltså igår till Salir do Porto, den andra byn i lagunen. Idag har jag försökt hitta historien bakom ruinerna, som ligger vid stranden under de höga klipporna.

Här har det tydligen reparerats skepp, i skydd av berget och med virke från de stora skogarna runt Leiria. Byggnaden användes också som tullkammare. Här stiger också en källa, kanske från grottor, med färskvatten mystiskt nära saltvatten. Vattnet lär innehålla ämnen, som hjälper vid vård av magsjukdomar och olika andra sjukdomar. (Jag tror nog ändå mera på Fernet Branca...)

Men den mest intressanta informationen jag hittat är att några av de båtar som deltog i Vasco da Gamas resa till Indien i slutet av 1400-talet byggdes här. Endast murarna står kvar och de hotas av vattenerosion.

Själv kände jag av vattnet därför att jag, lat som jag är, tog en genväg genom det låga vattnet. Men först måste jag ta av mej sandaler och strumpor och vada genom ett knähögt vatten. Rädd? Jag? Jo!

Sand och snäckor

Måndag heter här i Portugal Segunda-feira, låter lite som en sekunda dag, om nu någon nuförtiden vet vad ordet sekunda betyder. Alltså något som tillverkats, men som lite misslyckats. Segunda-feira betyder förstås dag två i veckan, här räknas söndagen (Domingo) som första dag.

Men trots det sken solen lite och det utlovades inte regn, så jag tog strandpromenaden till Salir do Porto, Förutom strand, snäckor, bara lite sol och ett kort fotbad i bäcken, besökte jag ruinen som finns på den södra udden i viken. Mera bilder om den senare när någon berättar vad ruinen varit.

Sandväggen före Salir do Porto är otrolig. I Finland skulle där säkert redan ha byggts en skidlift och man skulle hyra ut snowboards (sandboards?).

Lunchen på Naco na Pedra, fyra nötbiffar, lök-vitlök-tomatsås, franskisar och en stor sallad. Gott som f... och billigt, 9,50e med dryck och kaffe avec. Promenaden hem brände nog de flesta av kalorierna, hoppas jag.

Stolt att man är från Finland

Tillbringade dagen på Café Samar, tittande på Formula1 och Räikkönen som körde i mål som vinnare i Abu Dhabi. Mat och dryck i lämpliga mängder för att upphöja stämningen. Men vinnarropet fick bli lågt, i bordet bredvid satt några kritiska britter som inte alls ville godkänna Kimis vinst. Bravo KIMI!
Maten var för övrigt Gris på Portugisiskt vis. Två grisbiffar, potatisskivor och lätt brässerade grönsaker, allt täckt i vitlöksolja. Som f.d. dragare av Hangö Vitlöksvänner smakade maten förstås superbt.
Idag ännu smått regn, lite sol emellanåt och knappa 20 grader.

Siffror

Jag har beslutat mej för att nu skall jag lära mej de portugisiska siffrorna. Från tidigare kan jag um, dois, tres och quatro (som i Audi med fyra ringar i logon). Cinco (5) kunde jag också, men sen var det stopp.

För att komma ihåg nya ord måste jag hitta på något som associerar till ordet. I butiken kan jag redan begära en saco (säck, alltså plastkasse). Cebola (sipuli), alho (vitlök), batata är också några ord som fastnat.

Så vidare i räknandet. Seis låter ju nästan som sex. Sete är däremot svårare, men busstationen i Lissabon heter Sete Rios, alltså De sju floderna. Oito är åtta. Nove är nio, nå åtminstone börjar den på samma bokstav.
10 är dez, kanske decimal är rätt hjälpord? Onze, doze och treze (11, 12 och 13) följer ett visst mönster. Men varför fjorton heter catorze och femton quinze, det är ett mysterium. Resten av tiotalen följer sedan igen ett bestämt mönster: dezasseis, dezassete, dezoito, dezanove.
Så kommer vi upp till de större talen. 20 heter vinte, kanske kommer man ihåg det från twenty. Vinte e um är 21 osv. 30 heter trinta och 40 är quarenta, det minns jag åtminstone från likören 43, quarenta y tres. Cincuenta, sessenta, setenta, oitenta, noventa följer igen ett visst schema. Hundra är cem och tusen är mil.
Och större siffror lär jag inte behöva!

Men hur ska jag förstå att notan är 3,85, när de rabblar "Tres euros oitente e cinco"?
Jag får nog be den på engelska en tid ännu. Eller sträcka fram en näve med mynt och låta dem ta vad de vill ha.

Fortsättning...

Efter tolv timmars resande kändes det som att komma hem.

Blomman hade klarat sig, örterna hade förstås torkat, men dem kan jag ersätta med nya och mera.

Fr. Paukku (??) ler ännu hemlighetsfullt och tittar bortåt såsom varje sedlig osedlig kvinna bör.... (syns ej i bilden)-

Fotovinkeln nu åt andra hållet, där bakom gula huset sitter jag igen och är tacksam för att Tony på Tapas House bjuder på en enastående fin internetförbindelse. Och goda drycker. Och mat.

Efter dethär är det väl dags att sluta kämpa mot JetLagen och söka upp soffan därhemma.

Men jag vet att ni vill höra av mej så nu har jag skrivit. AMANJA!