Nog är det ju så, att när man hör levande musik så stannar man ohjälpligen upp. Och med min karaktär så måste jag ju förstås investera i en maltdryck.
Britt-caféet Martinhos bjöd på underhållning på söndag eftermiddag.
I grannt solsken men med kall blåst.
Orkestermedlemmarna har jag träffat förut, härboende britter.
Förutom jag och solisten hade alla andra långbyxor och varma rockar.
Den unga basistan förde mina tankar till en av mina ungdoms favoriter, Suzi Quattro.
Sedan blev det visst lite antioxidanter i form av rödvin, och ....
Dom e riktigt bra. Det måste va premiär för iår.
SvaraRadera