Vilken färg på huset?

Jaa, vilken färg på huset är en bra fråga (många flera hus var i tankarna men hittade inte dem idag).






Dethär sista huset är förövrigt inte hem för Muminfamiljen utan stadshuset i Alcobaca.



Lördag är resedag mot Lissabon och söndagkväll nattflyg till Finland. Så fort går tiden!

Öppningen

Öppningen in till lagunen i SMP ser ut såhär utifrån sett.
Till vänster innanför är SMP och till höger Salir.

Mosteiro de Alcobaca

Klostret i Alcobaca, grundat år 1153 och med en rik historia är något som man faktiskt måste se när man är här. Bussen är igen ett ypperligt färdmedel, biljetten för denna halvtimmesfärd kostar bara 3,35 euro och lokalbussen tar en sväng via Nazaré, en stad värd ett besök den också.



Klostret byggdes där floderna Alco och Baca möttes. Munkarna flyttade in 1223. Man byggde bland annat kanaler för flytande vatten. I ett av rummen finns ett jättestort kök, där väggarna (till hälsogranskarnas glädje) är kaklade, arbetsytorna av sten och tillräckligt många vattenposter för matlagning i stor skala. På bilden ser man ett av förberedelseborden i förgrunden och den enorma ugnen med en skorsten som ännu var öppen ända upp.



Kyrksalen är också den i sin egen klass, den största i Portugal läste jag någonstans. Och högt i tak var det. I salen fanns också två stora kistor, den ena innehållande Dona Ines de Castros stoff och den andra Kung Pedro I:s. Historien var den, att kronprins Pedro blev kär i en dam från en lägre klass, så hans far lät mörda Dona Ines. När Kung Pedro i sin tid avled, ville han få sin sista viloplats nära sin stora kärlek .

En solig dag

Solen skiner och jag med den....

Hittade min favoritdryck i en liten bar i Salir do Porto, byn i andra ändan av S. Martinho -lagunen.

Det går att skrinna i Lissabon!

När jag i går kväll vandrade omkring i Lissabon, märkte jag på ett av de stora torgen ett tält med skränig disco-musik.

Nyfikenheten vaknade och vad fick jag se: jo en konstisbana med uthyrning av skrinnskor!

Stilarna var många och vurporna ävenså. Var man liten och osäker fick man ett pingvin som stöd.

I övrigt var Lissabon sig likt, efter fem minuters promenad från Hard Rock Cafét fick jag första anbudet om att köpa något stimuleringsmedel, som jag inte vill ha. Och det fanns att välja mellan. Också resans dyraste ölstop, 5,20, avnjöts i den svalnande kvällen och så fort till hotellet och värmen.

Men nu är jag tillbaka vid basen i SMP, tryggt "hemkommen" med Rede Expressos-bussen.

Hard Rock Cafe Lissabon

Här har jag varit förut.

Men som en hälsning åt Laila, Puice och Jouni: Täällä taas.

;)

Om ni ser riktigt noga så, jo, det är en bil i taket, eller rättare sagt i riktning uppåt mot taket. Men vi ska hoppas att den är ordentligt fastskruvad eller åtminstone har bromsarna i skick.

Väderkvarnar

Jag har läst att dom i grannbyn Raseborg inte ännu heller vill ha vindkraft. Jag tycker att dom fyra vi har i Sandö är präktiga. Och vill ha fler.

Inspirerad av att åka på utflykt tog jag mej idag till hufvudstaden Lissabon. På vägen dit, i bussen, försökte jag räkna möllorna här. Det mesta jag såg genom ett bussfönster var 30 kraftverk. Varje kulle är försedd med vindkraftverk. Och dom snurrar hela tiden och gör energi.
Nå idag ut i Lissabon, imorgon bitti till flygfältet för att söka sällskap till den sista veckan här i Portugal.

Revbensspjäll

Fredagkväll, och hunger. Alltså ut och äta. Jag valde att gå till "Tasca no Cais"-restaurangen.

Grillade revbensspjäll av gris. Och gott var det. Serverades med, förstås, Pommes Frites och sallad.

Portugisernas grillade mat är nog så god. Man känner riktigt smaken av eld och rök, så som grillmat ska vara.

Jag brukar inte satsa på efterrätt, men nu såg jag hur grannbordet fick chokladmoussé, och beslöt mej för att smaka. Där fick jag en sockerchock som höll mej vaken flere timmar.

Räkningen inkluderande en halv liter rödvin och en liten kopp kaffe gick på 17,10 euro. Räknade att förutom jag hade dom ett tiotal gäster. Två servitörer, en huvudkock och åtminstone tre personer till i köket. Nå, det är ju inte säsong här ännu....

Matlistan har dom finurligt skrivit på en krittavla, som upptar hela bakväggen. Nå lite råddigt blir det ju, och menyn fanns också på papper på traditionellt vis.

Hotel Parque

Jag har visst glömt att presentera min granne, Hotel Parque. Ett gammal ståtligt hus, vars glansdagar nog tyvärr är i gången tid. Hoppas någon någongång har råd att igen sätta dethär huset i skick. Själv bor jag nu i grannfastigheten, som heter Residencial Park, och helt tydligt fått namn av denna ståtliga gamla byggnad.
Här borde dom ha gjort som i Hangö: med pengar för lägenheterna i nya Regatta kunde man renovera opp ett nytt och ståtligt hotell i den gamla fastigheten. Jag ser fram emot att få se i vilket skick regattahuset är när jag kommer hem.

Solen sjönk ner bakom grannflygeln och det blev svalt på min balkong. Dags att dra långbyxorna på och gå ner till stranden ett varv då igen. Ikväll blir det fisk i ugnen. Mums!

Strandkonst

En dag på stranden. Vandrade hela långa beachen i strandskvalpet barfota. Vinden var ganska hård och kall, liksom vattnet, men skönt att promenera.





















Med dehär konstnärliga sand/vatten -bilderna väntar jag mej minst en inbjudan till Hangö Fotoklubbs sommarutställning :) .

Att fota en solnedgång

Med dagens digitala kameror behöver man inte vara proffs för att göra en vanlig solnedgång till en upplevelse. Igen ljuger en (två) bild mer än tusen ord.
MEN solnedgången är här i SMP alltid en upplevelse. Och den här tiden på året en uppmaning att gå och byta shortsen till något varmare.

Måndag = Segunda-Feira

Visst känns måndagarna ibland ganska sekunda. Och portugiserna har döpt dagen efter det ;) .
Nåja, så är det kanske inte, men måndagslat ger jag er bara ett foto idag.

Breakfast

Morgonmål så som det ska vara på en söndag. A la Cervejeria Samar.

Ebb och flod

Från skoltiden minns jag att det är månen som bestämmer över ebb och flod, alltså tidvatten. Här i SMP var lagunen nästan tom på vatten idag före 12. Två timmar, en uppäten kycklingmåltid, några öl, kaffe och Macieira senare hade vattnet redan stigit märkbart.
Ägaren på Royal Marina-restaurangen visste berätta, att igår kväll hade vattnet stigit ända upp till trappan. Till saken hör att deras toaletter är i källarvåningen.... Men ingen skada hade dock skett.

Och kycklingen var god.

kl. 11.35

kl. 13.30
Ska gå ut och ta en bild ännu före solnedgången...
Nå som jag gissa, vattnet kom tillbaka (kl. 16.30)
Tack och lov så har vi inte tidvatten i Hangö.
Tänk om Östra Hamnen sku tömmas på vatten alltid vid fullmåne...
Men tack åt dykarna som städar där varje sommar.

Carapau

Den vänliga damen bakom fiskdisken på bilden sålde åt mej två stycken Carapau, som hon vänligen nog rensade. Fisken heter Makrill på svenska, det fick jag reda på genom internet. Nå, saltade dom, lite smör och peppar och in i ugnen. Kokade lite potäter och broccoli till och avnjöt med några glas Vinho Verde.
Allt dethär efter att ha njutit av den första riktigt varma dagen på balkongen i solsken och utan skjorta. Och sen... ZZZ ... en skön eftermiddagssömn. De e loma nu!

Finska

Jag var i den lokala supermarketen och shoppade, och överraskades av att helt plötsligt läsa finska: Nuudeli, står det på äkta finska på förpackningen.
Sedan överraskades jag av butikschefen, som var av den bestämda åsikten, att man inte får fotografera i hennes butik. Lyckades komma ut utan att polisen tillkallades.

Broar och infrastruktur

Igår, när jag var ut och åka tåg, började jag tänka på broar och vägar och infrastruktur. Först måste jag be alla mina vänner i Portugal som nu läser min blog förlåta min kritik.

Åtminstone där jag rör mej i Portugal är alla vägar i gott skick, de höga bergen är utjämnade med tunnlar och broar, motorvägarna utgör ett fungerande (?) nätverk genom det portugisiska landskapet. Trots det, eller på grund av det, är landet nu i fattigdom med överstora skulder.

Den första bilden är motorvägen, som går österom S. Martinho do Porto.

I Figueira do Foz dominerar den stora bron över floden Rio Mondego. Och i förgrunden den elektrifierade järnvägen. Inga diesellok här inte.


På väg bort från FdF har det byggts en bro, som ser ut att gå rakt över en åker. Rio Mondego är här bara ett litet vattendrag mitt i åkrarna, som tydligen byggts i ett floddelta.


Och för att inte glömma det ståtliga hotellbygget mitt ovanför stranden i Figueira. Det skulle vara något för Fabriksudden i Hangö, det!

Hemkommen till SMP på kvällen tog jag en öl i Samar och träffade en permitterad servitör från restaurang Carvalho, hotellet där jag bodde första natten. Han börjar igen arbeta i april och jobbet fortsätter till hösten.
- Medellönen för en arbetare, t.ex. servitör, är i Portugal ca 480 euro/månad. Hyran för en skälig bostad 300 e/månad. Skatterna stiger, maten blir dyrare, hur ska man leva, frågade han. Jag kan bara hjälpa till med att lämna lite tip när jag konsumerar dessa idoga och artiga människors tjänster.

Figueira da Foz

Idag var jag på utflykt.

Gick till den lokala tågstationen till ett tåg som avgick 08.47.

Två timmar med tåg norrut till Figueira do Foz, en stad med en enorm sandstrand. Jag har varit där en gång tidigare, kanske femton år sen, på en av mina "upptäcktsresor".

Tågstationerna är dekorerade med typiska portugisiska blå-vita kakel, som berättar om orterna kring stationen.

Sandstranden var kvar, lika stor som jag minns den. Men stan har ändrat sig mycket. Nya stora fina byggnader vid stranden. Och den gamla delen av staden förfaller, massor med tomma butikslokaler och fallfärdiga hus.


En grupp turistande pensionärer flockades runt en terrass, och det lockade mej till ortens saluhall, som igen var en härlig blandning av färger och dofter.









När jag började gå tillbaka mot stationen hittade jag stadens riktiga centrum med köpcentra, små butiker och cafeterior. Och liv.

Tågresan tillbaka var lika tråkig som alla hemresor. Två timmar med rälsbuss kostade 8,25, många av stationerna hade ännu personal med flagga och visselpipa. Och resenärer var förutom jag ett tiotal. Har Portugals VR EU-stöd för sin verksamhet?

Carne Portuguese ala Tage

Alltså en köttgryta, som här serveras med Pommes Frites, men eftersom jag inte tycker om dom så sätter jag potatisen med i gryta.

Såhär: Skaffa grönsakerna från torget eller närbutiken. Gå till Talho (slaktaren), som har butik där bakom hörnet. Köp 270 gram Porco (griskött, 1,22e) och lika mycket Alcatra (nötkött, 2,76e). Hittade också en flaska med Piri-piri olja (2,20e).





Så dethär behövs:
Kött enligt beskrivning ovan.
1 lök
2 klyftor vitlök
olivolja
salt, svartpeppar
1 stor morot
1/4 huvud kål
1 stor potatis
1 stor tomat
3 små broccoli eller 1 stor
lite zucchini
gröna oliver
Rödvin.

Häll olja i grytan. Hacka löken och vitlöken. Drick lite rödvin. Lägg i köttet lite åt gången, och rör om så att köttet byter färg. Lite salt och peppar, vi lägger mera senare om det behövs.
Ser det ut att torka in kan man hälla i lite vatten, men kom ihåg att grönsakerna innehåller mycket vätska. Grönsakerna i tur och ordning enligt hårdhet: morot, kål, potatis, broccoliskaften, zucchini, tomat, broccoliblommorna. Låt koka ännu en 30 min tills köttet och grönsakerna känns mogna. Smaka under tiden en gång till på rödvinet. Lägg i oliver om du vill. Smaka av med mera peppar och salt. Lite rödvin till och njut!

Om soffan efter det känns tilldragande, så låt gå! (ZZZ)
(Mat momsen är här förresten bara 6%)

The Beach

SMP är känd för sin fina sandstrand, en halvmåneformad lagun med en liten öppning mot Atlanten. Och det är en sann glädje att promenera stranden från centrum ända till grannbyn Salir do Porto. Sträckan lär sku vara 3 kilometer.
Vågorna slår mot stranden med ett fantastiskt ljud. Det om något är avslappnande.
Man kan gå i sanden eller så på "broar" som byggts för att skydda sanddynerna. När människorna går på broarna får dynerna vara i fred och den känsliga vegetationen överlever.
Mera om Salir do Porto nästa gång jag orkar gå dit.